För de flesta barn är skolan en självklar del av vardagen. Men vad händer när platsen där du förväntas tillbringa en stor del av dagen också är den där du känner dig som mest otrygg?
I ett reportage från Sveriges Radio berättar 16-åriga Frida om hur mobbningen påverkade hennes skolgång. Från årskurs 6 till 9 var hon knappt i skolan. Hon beskriver hur hon utvecklade social ångest och fick panikattacker och hur det till slut blev svårt att ens lämna huset. I dag går Frida på gymnasiet i en annan kommun, men hennes berättelse visar hur långt konsekvenserna av mobbning kan sträcka sig.

När otryggheten blir skolfrånvaro
När vi pratar om mobbning handlar diskussionen ofta om det som händer på skolgården, i korridoren, klassrummet eller på nätet. Men för ett barn som utsätts dag efter dag kan själva skolan till slut förknippas med rädsla och otrygghet. Då är det kanske inte särskilt svårt att förstå varför vissa barn till slut inte klarar av att gå dit.

Sveriges Radio har i en kartläggning frågat landets kommuner om omfattande skolfrånvaro. Resultatet visar att omkring 15 000 grundskoleelever var frånvarande minst halva höstterminen 2025. Det finns många olika orsaker till långvarig skolfrånvaro och siffran betyder alltså inte att alla dessa elever stannade hemma på grund av mobbning. Fridas berättelse visar däremot att mobbning och otrygghet kan vara en del av förklaringen för vissa barn.

Vi måste fråga varför barnet stannar hemma
När en elev får omfattande frånvaro hamnar fokus lätt på hur vi ska få barnet tillbaka till skolan. Men kanske behöver vi ibland börja i andra änden: Vad är det som gör att barnet inte klarar av att vara där?
Om mobbning, utfrysning eller andra kränkningar ligger bakom frånvaron räcker det inte att bara försöka få eleven tillbaka till klassrummet. Orsaken till otryggheten måste också hanteras. Annars riskerar vi att försöka lösa konsekvensen utan att komma åt själva problemet.

Frida efterlyser själv mer kunskap hos skolpersonal om hur man kan minska frånvaron. Långvarig skolfrånvaro uppstår inte alltid från en dag till en annan. Det kan börja med enstaka dagar, ont i magen på morgonen eller ett barn som plötsligt förändras och börjar undvika vissa lektioner, raster eller personer. Det behöver inte betyda att barnet utsätts för mobbning, men det är signaler som vuxna behöver vara uppmärksamma på och våga fråga om.

Ingen ska behöva välja bort skolan för att känna sig trygg
På Noll Tolerans mot Mobbning arbetar vi för att alla barn ska kunna känna sig trygga i skolan. Fridas berättelse är en påminnelse om varför arbetet måste börja tidigt. Vi kan inte vänta tills ett barn har varit hemma i månader eller år innan vi på allvar försöker förstå vad som ligger bakom.

När ett barn inte längre klarar av att gå till skolan måste vi därför inte bara fråga hur vi får barnet tillbaka. Vi måste också fråga vad som gjorde att barnet behövde stanna hemma från första början.
För inget barn ska behöva välja mellan sin utbildning och sin trygghet.

Källa: Frida blev hemmasittare i flera år på grund av mobbning | Sveriges Radio